Tröttheten kommer smygandes med mörkret och regnet som inte vet hur det ska sluta att falla från himlen, tröttheten förlamar dig gör dig oförmögen att tänka klara tankar.. du försöker att bryta dig loss, med det är som att försöka att simma i sirap du vinner inte, ju mer du kämpar desto hårdare tar den dig i sitt grepp.
Du försöker att tänka positiva tankar och skapa lite ljus inom dig i ren desperation.. glada tankar, glada tankar men nej du kommer inte längre du fastnar där.
Försök att ta ett djupt andetag.. dra in luft i lungorna för att känna att du fortfarande har liv inom dig..men den hittar in i varje cell i din kropp förgiftar dig.
Trött så trött.. rastlös i kroppen men så trött i själen.. solen har lämnat oss i tider av mörker.
Men kanske den tröttnade på att vi ändå inte uppskattade det som fanns just då och tycker att vi borde lämnas åt vårat öde ett tag, så att vi kanske förstår hur glada vi kan vara? Kanske den tröttnade på att vi fastnar i samma tanke mönster? att vi aldrig är nöjda.. att vi alltid vill ha mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar