en promenad längst minnes stigen

Lugnet råder och turbulensen lägger sig efter en tid i ett kaotiskt liv.. luften lättar och lugnet kommer,
och du tror att nu kommer allt att ordna sig.
Och det är då du tror att det är riskfritt att ta sig en liten tripp längst med minnes stigen, för ack vad den lockar och drar.. bara en liten promenad, det kan väl inte skada.

Att få andas in alla minnen från en tid som för längesedan borde ha sopat bort alla minnen, men pang! så kommer de och överaskar dig alla minnen.
Bara en liten liten titt tillbaka snälla låt mig få virvla ner ännu en gång, bara lite för du hade ju inte tänkt att stanna där i det förflutna, du ska ju vidare och den viskar ju så ljuva ord i ditt öra, och ler ju så mjukt åt dig.

Minnena vinkar åt dig och du kanske bestämmer dig för att ta det första steget tillbaka till det som en gång var, men jag lovar dig en sak min vän, att när den har fått dig tillbaka till det som var så bitterljuvt så har dimman rullat ut över vägen som du skulle följa tillbaka, och du kommer att lämnas där alldeles ensam med bara tomheten och insikten om att alla vackra ord bara var lögner.

För det finns ingen mening med att leva i det förflutna, där finns bara skuggorna av det liv du levde.
Så innan du tar promenaden längst minnes stigen, kom i håg varför du inte längre befinner dig i den tiden och vad det var som drog dig framåt mot nya mål.