Tid för eftertanke.

Någon gång händer det.. beskedet som får dig att tappa andan av smärta, som ett kniv hugg rätt in i hjärtat.
Leendet som du hade på läpparna bleknar fort bort och dina ögons ljus slocknar allt blir svart och du faller, faller och du slås i spillror.

Beskedet som ingen vill få, någon ditt hjärta har älskat och avgudat har försvunnit ur ditt liv och inget kommer någonsin att bli som det var förut. Du kippar efter andan och tårarna vill aldrig sluta att rinna ned för din kinder, smärtan river dig med sina långa klor och du tror att du ska slitas itu.

Livet så skört, balanserar alltid på en fin tråd och vi vet att någon gång kommer det att hända, men tills dess vill vi blunda och inte låtsas om som att det kan ske, att vi kan förlora dom som står oss närmast.
För det är så att livet och döden håller varandra i handen, och när tiden rinner ut för någon så startar det för någon annan och livet fortsätter.. precis som det är skapat att göra.

Du kommer att resa dig upp torka tårarna med ärmen från din tröja, du kommer att samla ihop spillrorna och laga dig själv för att du måste och i sinom tid kommer även leendet att leta sig tillbaka till dina läppar och du kommer kunna dra ett djupt andetag utan att såren öppnas.

Idag är det alla helgons dag, en dag med tid för eftertanke, en dag att tända ett ljus och tänka tillbaka på och minnas alla dom som inte längre finns ibland oss längre. Men vi bär alltid med oss dom i våra hjärtan på en alldeles speciell plats.

I dag tänder jag ett ljus och låter det brinna, och värma mitt hjärta för den allra minsta.