Säg att jag aldrig mötte dig.. säg att jag inte hade tittat in i dina ögon och att jag aldrig hade låtit mig leta efter ordet på den känslan du gav mig. Tänk om jag inte hade slutat att streta emot med alla mina krafter och du hade gett upp och gått vidare.. tänk om, ja tänk om jag hade förlorat dig där och då.
Jag hade fullt upp med att leva innom mig själv att jag inte hade tid att leva utanför, alla orden som jag hörde inom mig som jag inte ville dela med mig av, för att jag inte ville att dom skulle grusas sönder.
Jag vet inte vad det var jag försökte att skydda mig mot.. var det mina egna känslor?
Men om man fortsätter att vara kall och inte släpper in någon så kommer man att fastna inom sig själv..alla ord som skulle kunna bli så vackra och stora som man skulle kunna dela med sig av till andra, dom fastnar någonstans inom dig och blir till en svart sörja som letar sig in i dig och täpper till och du står där med ingenting, absolut ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar