Jag

Känner ni hur underbart det är i luften? mina höst känslor var inga höst känslor..det har nog helt enkelt vart så att jag har känt så himla mycket det här året att när det för en sekund tog en paus så trodde jag att det var nåt helt annat.

Så nu har jag funderat lite på det här med att man inte kan springa ifrån sitt inre, och det är ju rätt intressant vad jag har fått erfara flera gånger att det inte funkar på det viset..hur mycket du än kämpar emot dina egna känslor och det som är den väg som är menad för dig, så kan du vara helt säker på att det inte finns någonstans att gömma sig..för ditt öde hittar dig ändå.

Men jag tror ändå på något sätt att kämpandet har en viss mening..för du kanske inte tar den mest självklara vägen fram till ditt mål utan du kanske väljer den lite mer krångliga, och du kommer ju att ha fått massa erfarenheter längst med vägen.
Men sen när du inser hur jäkla underbart det är när du tar dig själv i handen och förlikar dig med det som faktiskt är du och och vilka fantastiska saker du kan få uppleva då.

Och en sak är säker, jag har slutat att kämpa jag har bestämt mig för att vara med på resan fullt ut.
Och det är bara jag och ingen annan som möter mitt öde, för det är jag själv som skapar min värld.