Så smakar friheten.

Vita strikta väggar har stirrat på mig, eller har jag stirrat på dom vita väggarna?
Dagarna har varit oändligt långa, vissa har känts som att dom aldrig skulle ta slut,
i 9 veckor så har jag befunnit mig inom väggarna av ett rum helt utan värme,
men en hel del känslor och tyvärr inte bara mina egna.

I 9 veckor så stod tiden alldeles stilla, även om jag vet att den rörde sig framåt
precis som den alltid har gjort.
Men en dag helt plötsligt så var stirrandet över, på darriga ben blev vi beviljade nåd
att få lov att ta oss ut i verkligheten..få höra vinden röra vid träden.

Så ljuvt smakar bara friheten för den som blivit berövad den.