Inre resor är oftast inget man bara bestämmer sig för att göra, det är inget man väljer. Antingen så är det mening att du ska göra det..annars är det inget du ens grubblar över.
Man upplever mycket turbulens och är i ständig förändring, och då är det ju inte så märkligt att man ibland får en överhettning.
Då trycker man på paus knappen ber universum om lite andrum för att kunna finna nya vägar, att återigen få känna hungern och inte bara för att äta för att bli mätt utan verkligen känna alla nyanser av smakerna man upplever.
Så ja ibland får man ta en stund för sig själv och andas för ibland går resan så rasande fort att man nästan tappar bort sig själv, inget ska man göra utan sitt hjärta och själ.
Ta en paus och kom tillbaka i matchen.. starkare än innan.
onsdag 27 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
En tanke.
Hm.. ibland så fastnar man i en tanke, den börjar gro inom en..men man vet inte hur man ska utveckla det man funderar på.
Ibland måste vissa saker få ett avslut för att något annat ska kunna få ta plats och skapa något alldeles nytt men frågan är ju ibland hur man ska göra det?
Men någonstans vet man ju på ett ungefär hur det ska göras, kanske är man bara osäker på att man inte väljer rätt väg att det som man känner inom sig helt enkelt visar sig vara alldeles galet fel.
Och nej man ska inte svamla så här..man ska inte tala i gåtor och vara svår.
Bara att göra det, göra sig av med det förflutna och resa sig upp och blicka mot nya mål.
Ibland måste vissa saker få ett avslut för att något annat ska kunna få ta plats och skapa något alldeles nytt men frågan är ju ibland hur man ska göra det?
Men någonstans vet man ju på ett ungefär hur det ska göras, kanske är man bara osäker på att man inte väljer rätt väg att det som man känner inom sig helt enkelt visar sig vara alldeles galet fel.
Och nej man ska inte svamla så här..man ska inte tala i gåtor och vara svår.
Bara att göra det, göra sig av med det förflutna och resa sig upp och blicka mot nya mål.
onsdag 6 juli 2011
Så smakar friheten.
Vita strikta väggar har stirrat på mig, eller har jag stirrat på dom vita väggarna?
Dagarna har varit oändligt långa, vissa har känts som att dom aldrig skulle ta slut,
i 9 veckor så har jag befunnit mig inom väggarna av ett rum helt utan värme,
men en hel del känslor och tyvärr inte bara mina egna.
I 9 veckor så stod tiden alldeles stilla, även om jag vet att den rörde sig framåt
precis som den alltid har gjort.
Men en dag helt plötsligt så var stirrandet över, på darriga ben blev vi beviljade nåd
att få lov att ta oss ut i verkligheten..få höra vinden röra vid träden.
Så ljuvt smakar bara friheten för den som blivit berövad den.
Dagarna har varit oändligt långa, vissa har känts som att dom aldrig skulle ta slut,
i 9 veckor så har jag befunnit mig inom väggarna av ett rum helt utan värme,
men en hel del känslor och tyvärr inte bara mina egna.
I 9 veckor så stod tiden alldeles stilla, även om jag vet att den rörde sig framåt
precis som den alltid har gjort.
Men en dag helt plötsligt så var stirrandet över, på darriga ben blev vi beviljade nåd
att få lov att ta oss ut i verkligheten..få höra vinden röra vid träden.
Så ljuvt smakar bara friheten för den som blivit berövad den.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)