Pretto jag?

Kanske är jag inte så perfekt när jag har synpunkter på hur alla andra lever sina liv.. eller?

Ja jag vet inte det kanske mig det är ganska många och stora fel på, men ärligt är det bara jag som den senaste tiden får så mycket pretto tankar och åsikter uppkört i ansiktet så det nästan fastnar i halsen när man försöker ta ett vanligt litet andetag?

Helt ärligt så orkar man snart inte argumentera med människor när det känns som att hjärncells nivån på det här jordklotet har sjunkit ett par meter, men som jag har skrivit förut.. man är så fruktansvärt trött på all yta och längtar något så enormt efter det som är äkta och genuint, det som tåls att raspa lite på utan att fasaden går sönder och rinner ut och förgiftar omvärlden.

Och nej jag vill inte vara den som ger upp, jag vill vara den som står där på barriären och slåss för det goda i världen ända in till den sista blods droppen, eftersom att jag  innerst inne tror att mänskligheten kan förbättra sig och sluta vara så självupptagen.

Men åter igen.. vem är jag att anse att världen håller på att äta upp sig själv? Gör det mig till något unikt?...
Eller är det bara så att jag helt enkelt också är en i mängden..?