Att gå från komplicerat till okomplicerat, att inte trassla in hjärnan i nya tankemönster innan man avslutat dom hundra andra tankarna innan.
Är det att vara komplicerad?
Att ändlöst snurra in sig i orden som leker inne i hjärnan..formas utvecklas och föds.
Är underligt konstnärligt eller komplett komplicerat?
Fortsätter att spinna oändliga nät av tankar och idéer, hellre komplicerat än totalt uppenbart.
Mycket mer spännande så här.
onsdag 14 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
0 sek
Alla människor lever med många fragment inom sig, vissa mer ljus andra mer mörker.
Och även fast man bestämmer sig för att leva i ljuset så kan man i bland bara vilja inandas lite av det där rivande och mustiga mörkret, låta melankolin suga tag i en för några sekunder..släppa alla hämningar bli ett med vilddjuret inom sig.
Smyga omkring i skuggorna som träden bildar i månsken, få lägga sig tätt intill marken och känna jordens fuktiga svala mylla.
Höra sina hjärtslag slå i takt med allt som andas.
Flyta ihop..bli ett med allt som lever.
Ljus och mörker i samklang.
Och även fast man bestämmer sig för att leva i ljuset så kan man i bland bara vilja inandas lite av det där rivande och mustiga mörkret, låta melankolin suga tag i en för några sekunder..släppa alla hämningar bli ett med vilddjuret inom sig.
Smyga omkring i skuggorna som träden bildar i månsken, få lägga sig tätt intill marken och känna jordens fuktiga svala mylla.
Höra sina hjärtslag slå i takt med allt som andas.
Flyta ihop..bli ett med allt som lever.
Ljus och mörker i samklang.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)