Till dig.

Jag har inga ord att dela med mig till dig,
inga ord som kan skänka dig det du behöver.

Jag försöker, men dom singlar bara ner till
marken och lämnar inga avtryck i ditt hjärta.

Jag kan inte ta bort det som gör ont inom dig.
Jag önskar att jag kunde befria dig från smärtan.

Ingenting hjälper orden, men innehållet menar
så mycket mer.

Du är inte ensam.

Tar dig hem.

Ljuset kommer att föra dig hem.

Tänker tillbaka på det som har varit, ser tillbaka på allt som har hänt.
Tänker på orden du en gång uttalat,dom orden jag också en gång har sagt,
framtiden du aldrig trodde att du skulle få.

Tänker på all den längtan du hade boende inuti din kropp, hur även jag
delade det.
Så lika.. men ändå så olika, så långt ifrån..men ändå så otroligt nära.

Det förflutna är så gammalt men ändå så närvarande, känslan kan hitta
sig tillbaka på en liten sekund, och jag kan känna doften av stunderna jag
önskade mig samma saker som du gjorde då.  Total helhet

Ljuset för dig alltid hem.
Vi behöver inte längre fundera,
vi har allt vi bad om precis här.

Avklätt och naket.

En gång för mycket länge sedan så ägde jag hela världen, jag hade den i min hand..jag styrde allt jag ville och livet rörde sig efter hur jag ville att det skulle röra på sig.
Sen hände något, någonting skapades och bildade något alldeles nytt..jag blev helt tagen på sängen och helt plötsligt insåg jag att ingen äger världen...den äger mig, helt och hållet.
För första gången i mitt liv så var jag rädd...så in i helsike rädd.

Sen började jag hitta greppet blev bra på att i alla fall kontrollera vart alla faror kunde tänka sig lura, och hur jag skulle hantera dom om jag var tvungen.

Men eftersom att livet inte låter sig kontrolleras av någon annan än sig själv.. så slungades jag åter igen ut ur min varma trygga illusion som jag så varsamt hade vävt ihop. Där stod jag ännu en gång fast denna gången på ett helt annat sätt naken och så jävla rädd.

Jag äger inte världen, jag har ingen kontroll jag låter mig föras framåt av tiden..vart vi ska har jag ingen aning om.

Det jag vet är att jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så maktlös, så liten och så arg!
Arg för att jag inte kan göra något, arg för att jag inser hur livet är menat att leva, arg för att andra runt mig ännu inte har kommit till den insikten.

Så många gånger jag har gnällt och tjatat om att livet har prövat mig, jag tar tillbaka det..för jag hade ingen aning om vad som väntade runt hörnet, total maktlöshet. Jag hade ingen aning om hur det är att på riktigt stå där och känna hur ångesten griper tag i en och drar en under ytan.. långt ner.

Jag vet bättre nu, jag vet hur sårbart det är, jag vet att livet när som helst kan ta en vändning som man inte hade en aning om och att man blir stående där i mörkret.
Jag tänker ta ett djupt andetag och inte låta djupet fylla mina lungor och dränka mig..utan jag tänker med all min ansträngning simma uppåt och ta mig ur djupets grepp.


För jag vet att bakom nästa hörn kanske solen kommer att le.. och då kommer tårarna att torka och minnet av det som gjorde så ont att blekna.